Publication: Bohuslänningen
Date: June 8, 2007
Author: Lennart Wikström
En musikalisk höjdpunkt gav Kallis Bengtsson vid sin konsert på söndagen. Hans spel satte fokus på ett utomordentligt klaverinstrument, i händerna på en musiker i internationell klass, Kallis Bengtsson. Han behärskar accordeon med stor skicklighet. Kallis repertoar var också givande musikspis. Först i Präludium&Fuga a-mol av en modernist, Matyas Seiber, med ett utspel från Bengtssons klaver som påminde om en kyrkorgel. Det visade hur hur väl detta kan passa in i kyrkomusiksammanhang. Våren ur de fyra Årstiderna av den oförliknelige Vivaldi, denna vackra musik fick här stor skönhet i accordeontoner med solistens finesser i registreringar, Liksom i sonat i g-moll av Vivaldis samtida, Scarlatti i Bengtssons sorbet, fint dämpande utspel med fina efterklanger i kyrkan. Ett dokumenterat storverk för orgel, men här för accordeon är Toccata6Fuga i d-moll av Bach. Jag blev i stunden faktiskt lika imponerad av Kallis, hans nyansrika och välfraserade spel som av Dame Gillian Weir, en av världens främsta organister. Den vackra Asturias av Albéniz spelade Kallis transponerad till accordeon. Hans satte personlig prägel på musiken med sitt konsertanta njutbara framförande. Musikaliskt hör detta hemma i den högre skolan, liksom den sentida musiken i Sonat nr 2 av Solotariov. Fin frasering och nyansering i harmoniserat spel på accordeon. Solotaryovs starkt stilistiska framtoning kändes också påtaglig med Kallis tolkning av sonaten. En underbar musikupplevelse, tyckte organisten när hon tackade solisten. Det får man hålla med om!