Det sades att en dragspels virtuos skulle komma till byn. Mormors lilla kråka brukar ju låta halvbra på midsommarafton, utfört av en halvfull pensionär. Men när Kallis Bengtsson satte fingrarna till verket och började dra i sitt instrument kunde man inte låta bli att rysa, så mäktigt var det. En dragspels virtuos hade verkligen kommit till byn. Han var inte halvfull. Däremot trodde man sig som åhörare ibland se dubbelt. För det lät som en hel orkester när Kallis spelade J.S.Bachs Toccata&Fuga i d-moll. Orgel, fiol och piano. Tre instrument i ett. Så lät det! och fingrarna rörde sig så snabbt att man knappt kunde urskilja konturerna. Den kände svenske kompositören Peterson-Berger hade ett öppet förakt mot dragspelsmusik. Trots eller kanske just därför valde Kallis att spela två av hans stycken: Sommarsång och intåg i sommarhagen, båda ur Frösöblomster. Hade Peterson-Berger suttit med bland publiken har jag svårt att tro att han inte skulle ändrat uppfattning.