Soloaftnar med udda instrument riskerar att bli lite enahanda. I varje fall är detta en farhåga som kan avskräcka publiken och få konsertarrangörer att föredra ensembler. Kallis Bengtsson som är en av Sveriges främsta utövare på accordeon fyllde en hel konsert med solostycken för sitt instrument visade hur otroligt mycket det går att göra med det. Arrangemanget av Vivaldis vintern lät som en hel orkester. Mozart variationerna av Blinka lilla stjärna påminde om de välkända pianovariationerna. Präludium och fuga i a-moll av Matyas Seiber brusade som en mäktig kyrkorgel. Kallis Visade en imponerande förmåga att variera sitt spel och inte minst att nyanserat frasera melodier och stämföring. Med det variationsrika programmet som spände från barocken till fram till 1900-talet visade Kallis inte bara en musikalisk bredd utan också en flyhänt teknisk briljans. Som extra nummer spelades variationer över en välkänd rysk folkvisa. Stycket passade Kallis och hans instrument så fint och fängslade med sitt vemod och längtan, sin stillsamma passion. Förhoppningsvis får vi tillfälle att höra Kallis igen!